DO YOU 

Två ord. Fem bokstäver. En konsonant och fyra vokaler. Det låter inte som mycket. Och ändå är det nästan allt.

Jag har ännu inte träffat en enda klient som hade en bra relation till sig själv när vi började terapin. Många hade ingen relation till sig själva alls och frågade förbryllat vad jag menade med ”Hur bra är din relation till dig själv?”. Resten svarade ”dålig”, ”jag hatar mig själv”, ”jag är så missnöjd med mig själv” och liknande svar. Och så började det terapeutiska arbetet. För vad kan vara viktigare än att utveckla en god relation till sig själv?

Tänk dig istället att jag inledde vår första session med att fråga: ”Hur bra är din relation till din partner?” Det är självklart att du inte skulle vara nöjd om du svarade ”dålig” eller ”jag hatar min partner”. Eller om du tittade förvirrat på mig och sa: ”Jag har ingen relation till min partner”. Ingen skulle tvivla på att detta var något vi behövde arbeta med, och något som inte gjorde dig något gott.

Men i vår kultur glömmer många av oss bort att vi också behöver ha en relation – och en bra sådan – med oss själva. DU är den enda personen du är tillsammans med dygnet runt, från det ögonblick du föds till det ögonblick du dör. När du är hemma ensam är du faktiskt tillsammans med dig själv. När din inre kritiker skriker att du är tjock, dum eller har en ryggrad som en daggmask, mobbar du dig själv. Du är din egen siamesiska tvilling.

Tidskriften *Science* genomförde ett tankeväckande experiment: deltagarna ombads att välja mellan att antingen sitta och tänka i mellan 6 och 15 minuter i ett rum som endast innehöll en stol – inga fönster, inga tavlor, ingen tv och ingen telefon – eller att ge sig själva en elstöt. 25 procent av alla kvinnor och 67 procent av alla män tyckte att det var så obehagligt att vara ensamma med sina egna tankar att de valde att ge sig själva en elstöt. T.D. Wilson et al. ”Just Think: The Challenges of the Disengaged Mind”, Science, 345 (2014), s. 75–77

DO YOU – men hur?

DO YOU! Det låter enkelt. Och ändå är det så svårt. De flesta av oss har lärt oss att vi måste lägga våra egna behov åt sidan och sätta andras behov först. Det är så den stora majoriteten av vår generation har fostrats. Och som barn gjorde vi precis det som gav oss mest kärlek och uppmärksamhet: att inte vara själviska och att inte sätta oss själva i första rummet. Men ju mindre vi lever i enlighet med våra egna behov, ju mer vi försummar oss själva eller undviker att ta itu med oss själva, desto lägre blir vårt självförtroende, desto större blir risken för ångest och desto mer kämpar vi med skuldkänslor och ensamhet.

Så hur kommer man igång med ”DO YOU”? Här är tre saker som har fungerat för mig och för mina klienter.

1/ Lilla söta du: Du kan börja med att leta fram ett foto av dig själv från när du var barn – ett där du verkligen ser söt ut. Häng fotot på kylskåpet, på väggen eller använd det som bakgrundsbild på din telefon. När du inte tycker att du förtjänar en paus, ett bad eller en kopp te, eller när det är svårt att säga nej till något du inte känner för att göra, eller när du börjar prata hårt mot dig själv, titta då på fotot och tänk: ”Förtjänar den lilla jag det där? Skulle jag prata med eller behandla den lilla jag så där?”

2/ Var snäll mot dig själv: Börja med att skriva ner vad din inre kritiker säger. Och lyssna på den ända till slutet; försök inte tysta ner den, som vi ofta gör. Skriv ner allt, så kommer den så småningom att ha inget mer att säga. Försök ta reda på vad den vill ha av dig. Varför skriker den åt dig och skämmer ut dig på det sättet? Ofta försöker vår inre kritiker faktiskt hjälpa oss med något, men den uttrycker sig bara på ett primitivt och icke-konstruktivt sätt. Försök sedan läsa upp allt den har sagt för bilden av ditt yngre jag. De flesta klarar inte det. Istället måste du ta reda på hur den kan uttrycka sig vänligt, samtidigt som du behåller det den vill hjälpa dig med.

Låt mig ge ett exempel: Min inre kritiker skrek och vrålade elaka saker om att jag var tjock, äcklig och motbjudande. När jag väl hade lyssnat på den till slut insåg jag att den försökte se till att jag inte blev överviktig som andra i min familj som hade dött av typ 2-diabetes. Då kunde jag be den att säga det på ett snällt sätt, precis som jag skulle säga till en vän som var orolig för att få diabetes. Så nu säger den saker som: ”Åh Marie, du har ätit lite för mycket tårta – bra för dig – men kom bara ihåg att fortsätta äta grönsaker nästa vecka.” Och nu lyssnar jag faktiskt på den.

3/ En ”DO YOU”-grej varje dag: Bestäm dig för att göra en självomsorgsaktivitet för dig själv varje dag. Det kan vara knepigt i början, och kanske hittar du en ”DO YOU”-kompis att dela idéer med och få inspiration från. Att ta hand om sig själv kan innebära fotbad, ett bad, en härlig kopp te, blåbär med skyr, en ansiktsmask medan du tittar på Netflix, eller att hämta lite morgonsnacks när tårna fryser – egentligen är det den omtanke du skulle ge någon annan som du helt enkelt behöver ge dig själv. Men det handlar om mycket mer än bara fotbad. ”DO YOU every day” innebär också att lyssna på en bra ljudbok medan du moppar golvet; att vara närvarande i duschen; att njuta av doften av din son när du kramar honom; att låta din partner hålla dig nära; och att gå ut och springa med bra musik i öronen.

Men vi måste ändå prata om beröm.

För när vi ”tar hand om alla andra” får vi beröm. Och det gillar vi – många av oss är faktiskt beroende av det. Så för att ”DO YOU” ska bli en bestående förändring i ditt liv och ditt tankesätt är det viktigt att du lär dig att berömma dig själv. Men det är omöjligt i början, när du inte har någon relation – eller åtminstone ingen bra sådan – till dig själv. Här måste du se till att be om beröm från dina vänner, din partner eller dina föräldrar, och fortsätta be om det tills du kan göra det själv: ”Hej mamma, jag skriver bara för att säga att jag lämnade disken och hoppade i badet – var det inte fantastiskt? Jag övar och behöver lite beröm. Kramar från mig”

Kh Marie Brixtofte, legitimerad psykolog